Askungen!!!

Jag står i källaren & målar tak. Den äldsta ska skriva ett mail om sommarjobb men istället för att komma hem innan jag börjar måla så kommer hon hem när jag börjat måla. Är det inte som så att om det inte finns intresse för hjälp så skiter man i det? Så ropar den äldsta dottern -mamma, kan du komma? -NEJ jag kan inte komma! Ropar jag tillbaka, kanske inte sådära väldigt glatt men ändå. Jag står ju förihelvete & målar, hur tänkte hon då? -Du får komma hit säger jag (skriker kanske) jag är ju ändå i källaren. Då svarar hon att det inte va nått! Nähä tänkte jag, i en hundradels sekund kände jag mig lite elak som inte kom för att kolla vad hon ville men sen. ÅÅÅHHH! Inte undra på att man ser ut som en metmask! Den ena ungen efter den andra, ja gubbjäveln med förresten, motionerar den gamla slitna morsan fram & tillbaka! Häromdagen försökte sonen få mig att GÅ till dagis. Aldrig i hela livet att jag gör det! Vem får bära en trött stackare i skogen hem då? Som dessutom är rädd för myror... Jo det är ju JAG! Jag har faktiskt gått på gym men nuförtiden räcker inte tiden till för det, men där fick man iallafall vila & strecha kroppen i 5 minuter efter passet, men hemma då?? Egen tid tillbringas i bilen till & från jobbet där kan jag lyssna på den musiken jag vill & om det inte vore för allt vägbrus i Snoråskan så skulle jag även kunna prata i telefon med de vänner jag inte annars hinner med. Pratar jag i telefon hemma så är det enda gången som ungarna vill prata med en. Telefonen är som en magnet! Så fort man pratar i den så finns det tusen jätteviktiga frågor som måste besvaras. -Vad ska jag ha i matsäck nästa vecka på utflykten? -Har du sett fjärrkontrollen till tv´n? -Ska du tvätta en ljus eller mörk maskin? - Kan jag gå till en kompis? - Eller kan kompisen äta/sova här? -Snälla mamma kan jag inte få en kanin då? -Eller en häst? -Du får välja. Eller så står gubbfan brevid & undrar när jag ska sluta prata så vi kan umgås! Jävla kelgris...

olycklig lycka

Har idag varit till sös för att kolla att sonens diabetes är bra. Konstigt nog så var allt så himlans bra trots att han äter för mycket godis, struntar i mellis, äter frukost försent, idrottar för lite eller inte alls kan man säga för min son han är en riktig datakille.... Det största problemet var nog att mamma tjatar för mycket. Men nu har vi kommit överrens med hans sjuksyrra att han ska fortsätta som han gör men försöka tänka på vad han äter & ta insulin så det räcker & det bästa av allt var att mamma även ska fortsätta tjata! Magnum mandelglass kan han oxå äta bara han tar en halva insulin till det. LYCKA! Annars så hade jag en plan B & det var ju att jag äter glass & sonen tittar på.

En annan sak som är mindre lyckad är att vi även fick veta att den doktor Anna som han har inte längre finns. Hur kan en doktor gå & dö? Visst hon var inte 25 men ändå. En mycket trevlig kvinna med en energisk aura där hennes kunskapsbrunn verkade vara hur djup som helst. Det som jag kom att tänka på först var den gången hon ville veta hur långt i puberteten som min son kommit. Ha ha, det var ju så underbart roligt! Min son ville inte alls prata med nån doktor om hur han såg ut "där nere" Så jag tog min chans & smet ut för jag tänkte att detta får de två reda ut själva. Det gjorde dom oxå för doktor Anna hade bilder där sonen kunde peka på vilken som mest stämde överrens med honom själv. Doktorn trodde att det var bättre än att själv dra ner brallorna... Jag är ju inte den som retas heller...
Dessutom ingår han i en studie där man försöker att vaccinera mot diabetes & det var doktor Anna & en doktor till som håller i den studien... Så i dagsläget vet vi inte hur det slutar. Studien tar jag för givet att det kommer att ordna sig, men ändå!

Ingen kommentar, tack!

Ville bara meddela att byxorna inte längre är vita. Men som god dotter ungjäveln är så meddelade hon sin mor att hon faktiskt kan tvätta byxorna.

Snart!

Så äntligen är det snart dax för första ungen att lämna grundskolan! Helvete oxå.... Har idag varit på utvecklingssamtal, som det så fint heter nuförtiden. Jag antar att det har med utvecklingen att göra. Det konstiga är att det fortfarande känns väldigt konstigt att sitta där, som förälder & vuxen... På min tid, ja jag vet för typ hundra år sen, så hette det faktiskt kvartsamtal. Samtalet varade i en kvart & vad jag vet så ledde det hela inte till så mycket utveckling... Möjligtvis utåtagerande beteende från såväl barn som förälder... På min tid var det en kvart fylld av ångest, dåligt samvete och en stor känsla av att vara dum i huvudet & brallorna fulla med myror. Sen naturligtvis en kvarts skäll hemma med utegångsförbud som bonus. Meeen, som Tony i let´s dance säger, Det finns inget ont som har något gott med sig...... hehe. Jag tror att alla dom känslorna av pucko, utanförskap & ilska ändå gjort nytta. I det vuxna livet. Men för någon i livets uppväxt är det skit.
Men nuförtiden så är samtalet längre & mera fokuserat på vad man faktiskt KAN och man lyfter fram de bra egenskaperna som finns. Sen är det ju som så att äpplet faller inte så långt från päronträdet!

Vita brallor på liten unge.... smart va!

Har inhandlat ett par kritvita jeans för 220:- från lindex... Ja inte fan är de till mig! Utan den minsta blev helt galen i brallorna, skulle bara haaaaa! Jag frågade i morse hur länge hon trodde dom skulle vara vita då jag lämnade henne på dagis. Svaret jag fick var: -vadå? Jag upprepade frågan & då säger ungen: Länge! Ha säger jag.... Vi får väl se!

KÖPKÖPKÖPKÖPKÖP

Den dära mannen som jag är gift med tror att det är jag som är shopaholicen i familjen men se det är det inte! För inte kan väl matpåsen räknas hit?? När jag idag kommer hem från mitt flackande liv med handling & sjukbesök så står fanskapet glad i hågen & arbetar med en maskin.... Jag tänkte faktiskt att den jäveln köpt skiten men i samma sekund som jag frågade vad det var för maskin så for tanken likt en vind genom huvudet att han lånat den från sin maskintokiga kompis M. Men så säger han att det är HANS! Hur i helvete blev den din då undrar jag? -Jag har KÖPT den, säger han.... Vad fan! Sa du ordet KÖP? Jaja man kan inte bli mer än tokig... Visst! Jag har för säkerhets skull gjort en quiz på facebook om psykisk sjukdom, jag är bara knäpp! Skönt...

Efter en stund då han är färdig med sitt maskinjobb så kommer han glatt för att meddela att han nu slipat 4 kedjor till motorsågen & där har han nu "SPARAT" 400:- . Maskinen kostar visst 499:-

Tjohoo vad jag känner mig riiiiiik!

Ambulanshelikopter!

Den äldsta dottern har fått en allergisk reaktion på något... Kanske det penicillin som hon haft för prickar i ansiktet. Iallafall så var hon svullen i fredags & var på vårdcentralen för att få annan penicillin samt Tavegyl. Hon har aldrig förrut varit allergisk. Men då hon säger att hon har ont i bröstet & lite tröttsamt med andningen kanske det är bäst att åka till doktor Dängrot på akuten, kanske... Jag ringde Nacka närakut & där kvittrade telefontanten att jag skulle komma så fort som möjligt. Hon frågade om det var så besvärligt så vi kanske behövde en ambulans. Min första tanke var att då kanske det blir en helikopter på gräsmattan med så sa jag att det behövs inte. Jag jobbar ju själv innom vården & att vara barn till en omsorgspersonal är fan inte lätt när man blir sjuk. Man tar hand om andra & skiter i sina egna..... Som vi brukar säga på jobbet.

Men sen har vi ju rallygolfen! Tjohoo vad det gick undan ända till fösta svängen... Sen var det köööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööö För det är ju badjävelsäsong nu! Hur i helvete kunde jag glömma det då? Söndag dessutom! Den dära jävla helikoptern hade suttit bra nu!

Men det gick ju bra ändå. Doktorn behövde ju inte ta blodtrycket på mig utan gav kortison till den som var sjuk på riktigt.

Doktor Dängrot sa att man visst kunde bli lite speedad av kortisonet & lite deppig & lite olustkänsla & lite sömnsvårigheter & lite blablabla.

Fy fan! Han har ju just beskrivit en tonåring utan kortison! Hur blir det med kortison? Lite speedad skulle inte sitta fel iof!

Ålandsbåt light

Så hade man en ledig helg att se fram emot.... På fredagen roade jag mig med att åka räkbåten Vindhem. Det var ju spännande då de par vi hade brevid oss var servitrisens mamma med respektive... Då vi i mitt sällskap på 6 personer ville "sjunga" till drickat kändes det på blicken att detta var fan inte okej så vi sket i sången & drack lite till. Vi väntade dessutom på att båten skulle lägga till vid den grynna den stannade på i höstas då vi åkte med, men se det gjorde den inte. Det var ju fredag & rockspelning så då stannar den inte blev vi upplysta om, så drack vi lite till.... Man är ju fan dum i hela huvudet som sätter sig fast på en båt i 4½ timme! Man får en känsla av att fortfarande vara kvar på jobbet! En Yngre förmåga som vi beskådat under kvällen som gjort tappra försök med hångel på allt & alla slår sig helt plötsligt ner vi vårat bord. Ser så dära svärmorsfjantig ut, för att i nästa sekund göra ett tappert försök att sno åt sig en öl från vårat bord! Men se det gick inte!! Va fan skärp dig, trodde du kunde ta alkoholhaltig dryck från ett gäng 40-åringar? Nä just det! Det är precis som på jobbet!! Man måste nämligen passa så ingen äter något olämpligt där oxå. Sen kan man inte kommunicera normalt längre heller. Ingen fattar vad man säger... När vi kom iland så bar det iväg till nästa båt, Patricia, där gubben med kompis var på plats. På så sätt har man liksom garderat sig på att få dansa, man är ju inte 25 längre.... Kul hade vi & man kan säga att det roliga varade till 11:30 dagen efter då den minsta kom ner i sovrummet... Slet av täcket & skrek att frukosten är KLAAAR! Man vågar inget annat än att gå upp då.... Vid 13:30 var det dax att dra på jobbyxorna & gräva fram häcksaxen... Slet som en gris för att bli klar till kvällens nattvandring... Men jag blev klar iallafall, skönt.

Tv-kväll!

Sitter & kollar på bonde söker fru! Funderar om jag inte ska söka mig en bonde så är semestern räddad & barnen kan få en vecka på bondgård. Det som skrämmer mig är detta med åldern. Någon av herrarna var 37! Men han såg ju inte ut att vara lika gammal som jag, han kunde ju till&med vara ett år yngre än mig...
Varför går dom inte på bondeträff & träffar varandra? Då är ju alla självständiga, vill ha en partner, vet hur livet på en gård är osv. Varför visas det inte att man under den bästa tiden på året inte kan ha varken dörrar eller fönster öppna pga flugor... Man får ha flugfångare som hänger i klibbiga spiraler överallt & dessutom så sitter håret fast ordentligt om man kommer för nära...
Men göselhögen är iallafall bäst med alla finfina daggmaskar! Där är masken liksom tjusigt rödbrun om man jämnför med de maskar som man hittar i komposten som ser ut som tjocka åderbråck.
Varför har dom dubbelnamn? Per-Jörgen? Jan-olof? Karl-Magnus?
Då har jag visst redan en bonde............... Vilken jävla tur!

Tuggummi!

Jag har ett projekt som jag efter viss fundersamhet har tänkt att testa på mig själv. Meningen & tanken i det hela var att det bara skulle vara för skojs skull & inte vara så stort eftersom jag inte tycker att problemet jag tycks ha inte är så vidare stort. Jag upplever mig själv som ganska konflikträdd ibland. Med det menar jag att jag inte alltid öppnar munnen & säger till vad jag tycker. Det beror naturligtvis på i vilka situationer det gäller & framförallt vem den stackare är som blir utsatt är, för utsatt är just vad man blir om man blir påhoppad i ordets bemärkels... Jag har en viss känsla för att många i min omgivning nu kommer tycka att vadå konflikträdd?
Hur som helst så handlar mitt personliga "lilla" projekt att vara mindre "taggig" dvs inte öppna den förbannade truten & ge en gliring så fort ett tillfälle ges... Jag trodde faktiskt att det skulle vara lättare än vad det är & nånstans så känner jag att rädslan för konflikt handlar mera om vilka strider man vill ta. Vad är det värt & vem är den andra parten? Jag ska redan här & nu erkänna att jag redan dag 2 är ett jävla misslyckande... FAAN OXÅ! Jag hade verkligen bestämt mig då jag märkte vart detta samtal var på väg... Helvete oxå. Jag gav tillbaka ett i mitt tycke mesigt svar, likt en amöba med en stor bedrift i att inte lägga något som helst värdering i mitt svar utan svarade bara -nej jag har inte några funderingar över det. I själva verket så gick hjärnan på högvarv då jag hade tusen finfina utlägg på ett helt annat svar... Sen kom det! Jag vet inte vad som hände riktigt men som blondin man är så rinner orden ur munnen på mig, som en dregglande hund. HELVETES JÄVLA SKIT! Hur dum får man bli? Hjälp, jag behöver en personlig coach i att hålla käften. Kanske ska ta silverteipen till mig själv istället.
Så jag vill bara här & nu tala om att jag har en personlig kris i mitt liv med att hålla käften, lära mig att alla människor inte fattar ironi,(jävla tråkmånsar) att jag ibland befinner mig på en arbetsplats, dessutom är jag en bedrövlig blondin som faktiskt borde ha fullt upp med att tugga tuggummi & gå........
Skit oxå.....

Geografi

Den dära minsta ungen hemma har kommit på att det finns människor som är från andra länder eller från Sverige men inte ser ut som hon. Iallafall så drar jag mig för att promenera offentligt med henne för hon kan nämligen inte sluta prata. Sist då vi var med storebror på sös så mötte vi en mörkhyad person på trottoaren. -Där kommer en sån som bor i Afrika säger hon rakt ut. Vad fan säger man då? - Ja det gör det svarade jag då ihopp om att det var färdigpratat. Men så lätt kom jag inte undan... - Vad gör den här? Frågar hon då........ Fy fan nu börjar detta likna samtal som jag verkligen inte vill ha men jag svarar iallafall att den bor här & att man ibland inte kan bo kvar utan får flytta någonannanstans. Vi har ju flyttat innan pratkvarnen fanns så det var ju inget konstigt med det & hon verkade var nöjd över svaret. Tjoho tänkte jag att nu kom jag billigt undan! Men nu har det blivit nån slags sport att hitta mörkyade, från afrika , att komentera................ Sist vi åkte bil så blev hon så saligens glad över att kunna peka ut att där kommer en från afrika & den har flyttat hit för den kunde inte bo kvar så nu bor den häääär........
Vad gör man? Lånar en bok från bibblan? Silverteip över truten?
Hjälp...

Måndag igen...

Jag har överlevt!!! I´m back! In jobb liksom.... Det är faktiskt inte ledigheten i sig som är bäst utan att jag nu ligger först med en härlig sommarbränna. Som min jobbarkompis helt & riktigt uttryckte sig: -Nu är det bara silikon i läppar & tuttar som saknas för att du ska bli en äkta blondin!
Äkta? Konstigt? Jag som trodde äktheten låg på IQ-nivå. Nu fattar jag ingenting.... Skönt, då är allt som vanligt & jag ska nu åter blogga på i min lilla inskränka värld.
Må gott!!

Semester!!!

Jaahooo! Minisemestern förvandlades till en backpackresa i ryggsäckens bemärkelse. På lördag morgon bär det iväg till Kroatsien för en weekendresa. Vi kärringar, Ja resan är barnfriiiii, har kostat på oss att ta med en hel resväska. Herrarna tycker dock att det hela är överdrivet! Dom ska minsan åka på bara handbagaget. Kan ju glömma att det finns plats över för något av ev deras skit i den iallafall! Iomed att det är en resväska med så måste vi infinna oss tidigare på Skavsta bara för att checka in det hela, men vad gör det? Då finns det ju mera tid för bira... Eller taxfee! Resan kommer att fortgå ända till onsdag kväll & vi beräknas vara hemma på rätt sida om bron framåt midnatt på onsdag. Visst det är ju fint om det inte vore för att jag, pucko nr 1 har tjatat till mig att få åka med på sonens resa med klassen på ett skepp i stockholms skärgård. Då är det meningen att vi ska stå på bryggan 8:30 på torsdagen packade & pigga. Förhoppningsvis packad väska för båtresa denna gång & ingen jävla weekendpackning i resväska. Det har skrivits på papper om rök & krökförbud under denna seglats & bryter man mot reglerna så får mamsen eller papputten stå för frakt hem med taxibåt.

Min plan är då att om jag tar med mig något i spritväg & betalkortet så har jag en säker väg hem, visst? Jag har då aldrig åkt skepp för ålandsbåten räknas inte till denna kategori, man ska här vara nykter. Jag har även en tendens till sjuka, inte baksjuka eller fyllsjuka utan sjösjuka & den är faan värre! Så jag ser fram emot 3 dagars häng över relingen, på ålandbåten är man ju körd efter en kvälls häng i baren....

Arla morgon!

En helt galen morgon i trafiken! Jag slog på stort & samåkte med mannen... Fy fan vi har inte umgåtts så länge utan barn tillsammans. 7 lämnades barn på dagis & sen bar det av mot jobbet, Tjolahopp! Frukost i bilen som vanligt, kaffe. Men i dag hade vi slagit på stort med att ta med en ostmacka och det var en jävla tur det! Jag säger som så att 9:30 var jag framme på jobbet & då hade jag tillbringat de sista 5 km i stillastående fart... Jag fick ett litet infall & undrade vad straffet skulle bli om jag hoppade ur bilen & puttade ett skolbarn av sin cykel för att ta mig vidare till jobbet.. skäms vilka svarta tankar som vaknar till liv då den lilla fan cyklade förbi på sin bmx-hoj & glodde med nöjd blick... För de var i höjd med denna upplevelse som det började ömma i baken av att sitta för länge i en Ford.... Även kallad Bongotrumma. En sån där vit ful skåpbil. Den enda gången jag åkt bra i den var jag & en till åkte bak i skåpet, sittandes på en platta öl, drack en öl & snackade det sista skiten för den kvällen.
Jag blev tvungen att ta av mig bilbältet för att sträcka på det ömmande arslet... men så såg jag att det var på G! Fy fan man kan ju inte åka bil utan bälte! Så jag slängde på mig bältet & drog åt ordentligt så det satt hårt & säkert. Gubben undrade vad jag höll på med men jag sa att nu släpper det! Vi rullar ju förihelvete, man måste vara beredd. Sagt & gjort vi rullade en billängd till för att sen återigen stå still...stå still...stå still...stå still...stå still...stå still...

Flytta hemifrån...

Det blev iallafall 4 kattungar! En rödrandig stackare & 3 gråblå varianter. När jag klev in på dagis i morse med den minsta ungen så var de enda ord som kom ur den ungens mun: -kattungar... kattungarna har kommit nu! Hon har även talat om noga att vi ska ha alla kvar... Vi får väl se....
Är det någon som vet om att barn i 5½-årsåldern inte vill bo kvar hemma längre? Denna tjej ser sin chans till att flytta så fort vi träffar på någon med eget boende. Hon ska flytta till min syster, till min mans syster, farmor, you name it... till våra kompisar & sist men inte minst så även hem till en vän som damen ifråga inte träffat förr direkt. Hon har dessutom 2 stora schäfrar som hon tyckte var lite läskiga. Men jag var ju tvungen & reta ungen lite med att fråga om hon skulle flytta dit med. Och kan man tänka sig att det skulle hon! Visserligen efter en stunds eftertänksamhet så svarade hon med ett färdigt "flyttahemmifrånschema" Hon ska bo varannan dag... Men se det går inte för jag har talat om för henne att hon är mammas bebis & kommer aldrig att flytta från mamma! Så det så...

Mera bebisar!

Oj oj.. Kattbebis nr 3... Mörkgrå. Nu är det dax & sova! Jag har visst ett jobb att besöka imorgon.....

Som hund & katt...

Konstigt är det... Jag sitter här & tittar på när kattungar kommer till världen, hittills är det 2 som ploppat ut. En rödrandig & en grårandig. Fortfarande känns det som det är fullt därinne... Åtminstone 3 till... Min minsta vill att vi ska behålla alla kattungar. Hon var inte alls så förtjust i att ingen blev kvar förra året. Min man har redan tjingat den röda... Det är väl för att han inte vill vara den enda röda i familjen ; ) Samtidigt som jag tycker det är spännande med nytt liv så går iallafall mina tankar åt ett annat håll, någon jag känner har varit med om den andra sidan när livet går över till en annan dimension. i dag. Man ska fan inte ha djur! När man minst anar det så går det åt helvete! Varför? Man ransakar sig själv, kunde jag gjort något annorlunda? Har jag handlat fel? Borde jag veta bättre? Inte vet jag. Jag kan berätta om vår sommar för 2 år sedan då först hunden dog & två veckor senare var katten platt på vägen... Hon som är 8 idag var helt otröstlig då hunden dog. Jag har väl aldrig varit med att man kunde bli så ledsen, det var ju bra en hund... Men det var våran bästa hund! Så när jag kom hem & såg att katten strykt med oxå så var min första tanke att jag säger inget! Det var för att jag själv inte orkade med att se mitt barn så ledsen... Så jag tänkte att jag får väl säga att kattfan sprungit bort. Men att leva i ovisshet är inte heller lätt & dessutom tycker jag att man måste få veta att livet är jävligt orättvist ibland. Så jag sa det... Att katten låg därute vid vägen. Sen väntade jag på tjutet.... Men det kom inget tjut, konstigt. däremot så möttes jag av ett barn som blev argt som satan & skrek -NU HAR VI JU INGA DJUR!!! Nä det hade hon ju jävligt rätt i... -Vad gör vi nu då, frågade hon. -Ja, vad tycker du, frågade jag. - Jaa vi får väl begrava den, sa ungen. -Jaha.... Sa jag. Sagt & gjort. Fram med spaden, Grävde en grop & la katten däri. Ungen sa att vi skulle sjunga en sång, sen var det hela över. Senare under den sommaren så dog även hennes fasters katt & då kändes det mindre sorgligt att ha en rutinerad begravningsentreprenör vid sin sida för då hade det lilla livet även kommit på att det skulle plockas blommor & lägga på katten i gropen. Så sagt & gjort så lades det blommor & sjöngs en sång & faster hänge inte riktigt med i svängarna tror jag. Det hela kändes lite lättare då någon tog över & förgyllde själva ceremonin lite.

Barn e konstiga! Dom är liksom inte förstöra av oss vuxna.......

Familjemiddag!

Idag har jag gjort ett tappert försök med att få till en middag med hela familjen. Jag kan ju inte säga att jag lyckades någevidare... Kvällens middagsmuta var kebad! Men den ena föredrog snabbmat med kompis i Stavsnäs & den andra orkade inte sätta sin rumpa på bussen... Fan vad rart det är med barn! Nåja skit samma! Tur att jag har två änglar till som inte är stora nog att smita från sin tjatiga morsa... På vägen hem så förjyllde jag vänners barn med en åktur i min fina golf, snoråskan! Vi körde om deras sega farsa så var lyckan ett faktum! Men den lyckan varade inte så länge... Mina rara änglar åkte i den bilen & jag vet faktiskt inte vad dom menade med att huvudet åkte bakåt när han gasade på. Barnen är ju inte så himla gamla & jag kan tänka mig att han passade på att få medhåll om att han har en blixt till bil. Jag skiter i det, faktiskt! Min snoråska är precis som det låter, man hör när jag kommer, precis som åskan. Och det är ju klart att det måste komma en blixt först, sen åskan! Jag visade iallafal hans småskitar att snoråskan kunde stanna fort iallafall...

Hellre blond & korkad än ball psykopat

Varför säger man "Ha ett bra liv då" till någon som e fjorton bara för att den som är fjorton vill fira valborg med sina kompisar & inte med ...
Konstigt