Snott rakt av, underbar!

1.
Midvinternattens köld är svår.
Tio små Nissar i djupsnö går.
Rävsax gömd under skynke vitt
knipsar Nisse av på mitt.
Livsandarna snabbt för honom tryter,
snart i eget blod han flyter.

2.
Nio små tomtar i midnattstimma
traskar fram i månljusstrimma.
Ugglan hoar i sitt näste.
Istapp faller tyst från fäste.
Nisse spetsas utav tappen,
Tomte ligger död på trappen.

3.
Utanför dörren står gröten och ångar.
Åtta nissars intresse den fångar.
Under stigande hunger faten de nalkar,
en stackars tomte på kanten halkar.
Han sliter, han kämpar, han svettar sig blöt,
men sjunker likväl i kvicksandslik gröt.

4.
Många springor stugan har
där sju tomtar in sig tar.
Katten som bak dörren ruva,
slukar Nisse med hull och luva.
Resterna av tomtehand
suger Misse bort från tand.

5.
Sex små Nissar mot julbord ila,
snabbt dom uppför bordsben kila.
När sista tomten över kanten hasa,
han tappar greppet och nedåt rasa
Faller nedåt likt ett lod.
Mattan röd av tomteblod.

6.
Tomtar fem i väldig iver
springer runt, ty hungern river.
Nisse snubblar på sitt skägg,
faller rätt på knivens egg.
Lilla Nisse, stackars saten
rinner ut i sillsalaten.

7.
Fyra nissar har festat på sill
och nu de törsten sin släcka vill.
Mot glöggen de springer i samlad tropp
och tar för sig av drycken i varsin kopp.
Ner faller Nisse i glögghett hav.
Likt skållad mandel hans skinn faller av.

8.
Tre små tomtar i granen svingar
mellan ljus och änglavingar.
Nisse sig för nära våga,
strax han står i ljusan låga
Doftar snart likt vidbränd stek
ångrar då sin ystra lek.

9.
Två små tomtar omkring sig tittar
då en smällkaramell de hittar.
Nisse ner på den då hoppar,
men för detta den ej stoppar.
I tak, på golv, på gardin med frans
finns nu Nisses hjärnsubstans.

10.
Husbonn stiger upp i natten
för att kasta lite vatten.
Under husbonns tunga toffla,
Nisse blir till krämig våffla.
Snön ligger vit lite här och var,
inte en jäkla tomte finns kvar.


Dikten publicerades först i Rimansskolans i Eskilstuna tidning Julanalysen, 1981.

OBH

Finns inte så mycket att säga! Lätta att lyfta, lätta att diska, inget fastnar. Gjorde storkok av pyttipanna på vedspisen när det var strömavbrott. Stekte i både långpanna o stekpanna. Snygga är dessa att ställa direkt på bordet dessutom!

Hejja sverige!

Läser nyheterna på webben... Idag är en bra dag att jobba hemifrån! Jag undrar då om samhället är uppbyggt på det viset?? Nä det är ju inte det... Det finns faktiskt jobb som måste utföras på arbetsplats men idag går mina tankar särskilt till de som behöver insattser i hemmet samt de som behöver dessa insattser! Tiden kommer inte att räcka med att transportera sig till de som nästan kan klara sig utan får helt enkelt klara sig utan... Tänk om man oxå kunde byta lön en dag som denna! Nä det var väl kanske o ta i... Byta jobb helt enkelt! Jimmie Åkesson kanske skulle pröva på ett riktigt jobb! Så kan Kim på hemtjänsten ligga på soffan & gömma sig för media, ja visserligen skulle inte kanske media jaga just hen kanske, men Lille ursvennen skulle få känna på hur det är att vara svensk på arbetsmarknaden!
Själv är mitt största bekymmer om jag ska åka till Nacka forum eller inte under eftermiddagen, har en beställning av att köpa en tröja till den minsta som ska på dansuppvisning på lördag...

På annans bekostnad

Spänner fast sista knäppet på flytvästen o går bort mot bryggan där roddbåten ligger. Hund o förare längst fram samt en för mig okänd kvinna sätter sig oxå i båten och greppar de slitna årorna. Jag kliver i längs bak för att styra rodd men framförallt titta på hur hund o förare jobbar. Vi ror längst den torra vasskanten, vattnet är grumligt brunsvart. Årans slitna blad är rött... Allt är stilla så även vinden. Vi vänder och ror längs vassen och rakt över den lilla viken mot nästa vasskant. På stranden står det lite här o var folk som följer oss med blicken. Någon går på stranden med två mindre hundar som hunden i båten håller koll på men så vänder hunden nosen, det kommer vind från land och hunden lyfter huvudet o doftar in, vänder ner nosen mot vattnet o börjar pipa smått. Man känner hur hunden ändrade sin intensitet från att kollat in hundarna på stranden till att lägga all fokus mot vattnet. Så avtar hundens intensitet mot vattenytan så vi vänder och ror tillbaka. på samma ställe får hunden intresse igen som återigen avtar efter ca 2 meter, vi vänder för att släppa ner en markeringsboj. Årans röda färg gör att jag ser röda fläckar överrallt, En röd parkas är en ledtråd vi tidigare fått information om i försvinnandet...
Åter på land nu i väntan på att dykarna ska bli klara. Andra grupper av människor hade fått områden längst vattnet som skulle kollas av.
Så får jag anrop på radion att komma med avspärrningsband bort mot andra hållet. Hämtar rullen o tar mig i terräng av hagtornbuskar samt träskliknande mark bort och över berget. Där framme står sökgruppen som visar vilka träd jag ska ha som avspärrningszon.
När jag kommer tillbaka så reflekteras jag över hur människorna  ändrat sig. De som tidigare stått i grupp är spridda över den i övrigt kalla och snöklädda stranden. Jag fortsätter bort till bilen för och lämna rullen med avspärrningsbandet. Jag känner hur de anhöriga vill ha ett svar men vem är jag att ge det? Jag nickar på vägen tillbaka och säger som det är att en person är funnen men det är ingen som vet om det är rätt. Fast man kan ju ändå tänka vad skulle det annars vara?!  Jag går bortåt och tänker att jag kanske ska lägga tillbaka båten eftersom vi inte ska ha den mera. Stannar upp och åter tittar på människorna som rör sig på stranden. Någon är ledsen och gråtet borta vid trädet, nån annan pratar i telefonen. Allt känns som en dålig pjäs med ett dåligt slut. Dessutom på annans bekostnad för att iallafall jag vill titta på hur en likhund jobbar.
De anhöriga visste någonstans hur detta ändå skulle sluta och det känns ändå bra, för trots allt vill man ändå veta, få bekräftat, ta det där sista avskedet, på riktigt som alla andra.
Få ett slut!
Jag rodde iallafall ut och tog upp den boj som vi la ut på hundens markering.
När jag kommer tillbaka frågar jag om båten ska läggas upp igen. Men jag skulle ro ut den ena dykaren till den markerade platsen för det kan tydligen vara en rätt markering, ändå...