Hundliv

Ja vad händer en dag i stavsnäs??  Jag har bollen! Jag har bollen! Sen har jag bollen! Ingen vill ha bollen! Så jag tar hand om den då?! Retard pussar mig... Jag tror han gör det pga yrsel! Fett läskigt! Han lixom tjoar runt som nån jävla cirkusgris med tricket jaga egen svans, jaga svans sen försöka stå still utan att se snurrig ut..... För att sen komma på att man kan jaga svans igen för att sen stanna & njuta av yrseln.... Solen lyser & mina brillor verkar vara borta... Eller så nöjer jag mig med att Retard är borta! Jag har bollen!

Mentalitet

Efter en tvådagarsutbildning för mh/mt som är mentalitetsbedömning av hund kommer jag hem till dukat middagsbord, kärlek!
Smått irriterad över alla jävla skor i hallen som inte kan placeras i skolådorna men skit i det jag ska va glad över färdig middag, kärlek.
Då jag renoverat minsta barnets rum så gick jag från ur mina skor, glömde att jag var sjukt kissnödig redan när jag åkte från kursen, in i barnrummet skruva upp spegel, krokar, tavlor, sen sitta vid middagsbordet, kärlek!
Kom på att jag va kissnödig & där är då tvättmaskinen med tvätten som jag la in igår morse kvar i maskinen. Ut till middagsbordet igen & tänket på den förbannade kärleken... Jag borde känna mig glad nöjd & tacksam...
Efter middan får jag spelet på madrassen som ligger slängd på golvet då sängen som skulle monteras inte blivit det då skruvarna tydligen är borta, kärlek... Sakta sakta faller den ena sidodelen som är två meter lång mot hörnet vid trappan. Där träffar den en stor vas som är full med glaskulor & påfågelfjädrar, kärlek!  Två feta oxar i trä som egentligen är bokstöd flyger nerför trappan & tappar både horn & ben. Kulor överallt & svarta skärvor från vasen.... Wilda Schäfern som fått stryk i sitt tidigare liv blir lika hög som en tax & gör så gott hon kan för att hålla sig undan, mannen försvinner in i badrummet & sonen hjälper sin hysteriska mamma med dammsugaren, kärlek!
På tvn är en parodi på Leif gw Persson där hon Birgitta gw Persson säger -jag rekommenderar inte den stora sinnesundersökningen, jag rekommenderar den jättestora sinnesundersökningen. Det va ju mig hon mena & inte Maria Montizami....

Tiden hinner ifatt ibland

Tänkt både en & flera ggr under dagen på alla oss som idag tagit ett farväl på ett eller annat sätt av en vän. Av rent tillfälligt  tillstånd har jag idag tapetserat en fondvägg med döskallar i glittrigt silver & svart. Funderat över livet & hur det kommer sig att bitar faller på plats medans andra saknas.
En annan tjej som tar tanke ibland är den som jag som 13-åring utmanade ödet med genom att sätta varandras fotsula mot fotsula. Skrönan sa nämligen att gör man det kommer någon av oss att dö. Vi skrattade gott åt hur tokigt det var & att vi minsann inte är rädda för döden. När sen sommarlovet var slut & vi åter skulle träffas med att börja högstadiet i ny skola så fanns hon inte där. Då jag själv som den husvagnsunge jag var inte haft nån koll på något under de veckor under industrisemestern då det kuskas land & rike runt fatta jag inte riktigt läget.
Begravning fattar man inte riktigt heller så mycket av då min tidigare erfarenhet var min farfars som jag ändå inte fick gå på då jag ansågs för liten. Jag var mest då som 11-åring mest nyfiken på huruvida man verkligen är död eller inte. Nånstans så tror jag ju inte att man är skitdöd utan bara lite typ...
Jag vågade aldrig berätta för någon om hur vi jämnförde våra fötter! Varför dog inte jag? Ja så här i efterhand har jag mycket väl fattat varför det inte blev jag! Vem skulle annars styra i gruppbostaden?!
Den som idag fick sin sista resa är lite samma som min upplevelse som 13-åring. Vild & galen på ett sånt sätt att man ändå inte är förvånad! Vem skulle det annars var som är så modig att smita undan livet lite före bara för att få sista ordet? Eller för att inte själv bli sisten kvar!
Inte konstigt att man blir både arg & ledsen när man inte fick säga det där sista...
Så typiskt att de alltid får sista ordet hur man än gör <3

Koordination

Inte helt lätt att förstå att tungan ska uppåt över nosen & inte rakt ut eller neråt... Har övat för lite på semla helt enkelt!

Flyt

Tricket är att kliva ner från pallen med rakbladet i munnen & glömt av att skateboarden stod nedanför. Bättre hjärtat i halsgropen än rakbladet...

Retard!

Så sitter han där! Stolt, högst upp på berget. Påminner om en porslinspanter, fast brun då... Wilda Schäfern kommer som ett skott när jag står i dörren & ropar. Februarivädret känns november. Drar kallt & fuktigt längst tröskeln över mina nakna  fötterna & vidare in i köket. KOOOOMMM ropar jag likt en operasångerska i mitt försök till att dölja min svarta tanke över hur jag ska behöva gå ut för & peta till fanskapet för att få igång cirkulationen mellan öra & hjärna.
Skiter i han & drar igen dörren!
Fina Schäfern står brevid & tänker samma som jag... Ja han e fan inte rädd om livet. Vet inte vad som hände men plötsligt finner sig Retard på andra sidan dörren & genom det knottriga fönstret i dörren syns det att han är tillbaka på samma planet som jag & Döden. Svansen går jag öppnar dörren & hade Retard kunnat prata hade han antagligen sagt Heeej! Här e Jaaag! som bara han kan med svans, tassar, smackande & resten av den bruna kroppen..... Är det nu man ska berömma fanskapet??