torsdag 7 juli 2016

En gång i livet

För flera år sedan såg jag siluetten av ett lodjur då vi var på väg hem från dalarna. Sent & mörkt var det så jag såg bara den svarta konturen från bilens strålkastare. Där & då såg den ut som en kuperad rottweiler i storleken. Jag tänkte att riktigt så stora är dom ju inte & lite som ett fint fiskeminne så är gäddan alltid lite större än verkligheten.
Men nu har jag googlat! Lodjur kan vara upp till 70 cm i mankhöjd!
Hur stor är sannolikheten att jag nu blivit jagad av en lokattsunge?! Hur stor är sannolikheten att den förbannade mobiltelefonen med kameran ligger kvar hemma?!
Jo jag är i Finland... Finska playan närmare bestämt & eftersom det inte finns möjlighet att ladda mobilen 24-7 så passar jag nu på att avgifta mig från den. Inte heller hade jag någon ficka på mjukisbyxan att ha den i heller så den blev hemma. Iallafall så prasslar det till lite bakom mig & jag vänder mig om för att kolla. Ser något litet grått som kommer paltandes i diket & säger till dem jag går med: kolla en, ehh va?! En harpalt?  Nä det är ju en rävunge, gud så söt! Den jamade & pep & var målinriktad på väg mot oss. Men vad i helvete det där är ju ingen rävunge!!! Min ena promenadkompis hade tydligen utvecklat gissningsleken till både tiger & lejon men kom på att dom finns väl inte i Finland, eller? Vi gick på iallafall för inte vill man väl möta en lokattsmorsa. Under ca 100 meter kommer den efter oss jamandes & skrikandes precis som om den ville komma upp i famnen & bli kliad bakom örat. Men hur arg är en lokattsmorsa?! Tillslut så vinglade den ner i diket igen & verkade som om den gav upp jakten på oss. Vi fortsatte hem, hämtade den förbannade kameran & tog bilen tillbaka för att se om den eller morsan ville va med på bild. Enda spår vi hittade var gammal spillning i diket...

https://www.rovdjur.se/om-rovdjur/lo