torsdag 6 september 2018

post it

En enklaste sak som att handdiska vad innebär det egentligen? Ja nu tänker du vadå man behöver lite disk, vatten, diskmedel, borste/svamp samt en ho eller balja att ha skiten i. Ja & vart jag ska skölja & ställa den rena disken. Vad är bekymret?
Hur vet du allt detta? Jo jag har väl lärt mig. På min tid fanns inte diskmaskin eller så var det för att vi var 3 syskon så morsan tyckte att diskmaskin inte var en viktig investering.
Om jag nu har bekymmer med min inlärning & skulle behöva en manual för hur jag ska diska hur utformar man den då? Om det legat skivad gurka på tallriken behöver jag max två varv med borsten för att den ska bli ren, om det är intorkad köttfärssås hur många varv ska jag då dra med borsten? Svampen? Spätt & slägga eller slänga den?
För att veta detta så har jag som ett kartotek i huvudet med massor av minnesbilder som gör att jag kan jämnföra tidigare diskningar & därefter tänka ut hur många varv jag ska göra med borsten. Egentligen är hela huvudet ett gigantiskt kartotek med minnesbilder för att veta sånt som jag inte behöver tänka på utan bara kan. Till detta kombineras min kropp med muslelminne, känsel, lukt, smak, smärta ja alla mina sinnen har sina små lådor med lappar att bläddra mellan. För det mesta är lådorna till stor hjälp i mitt liv för att jag ska vara bekväm i det jag gör, gäller bara att hitta rätt lapp i kartoteket.
Sen blir jag utsatt! Dessa lådor är inte lika bekväma. Idag har jag rotat runt i lite obekväma lådor. Lådorna som tillhör en patient, jag som patient... Jag har en ganska stor låda med lappar om att-satser patient & att bli kanske inte bortglömd men med att vänta, vänta & vänta. Jag som person har redan svårt med väntan, kan inte koppla av & retar upp mig på skitsaker i min frustration över att vänta. Så egentligen borde jag gjort som vanligt & haft ett jävla utbrott i bilen dit & glida in på bredställ i sista sekund, det är så typiskt mig. Men som patient blir man skjutsad... Min man körde mig vilket gjorde att jag var ute i GOD tid, jag fan hatar god tid! Inte går det att äta heller & vadå jag äter ju inte frukost i vanliga fall men nu när jag inte fick ja då är jag skithungrig, bränner energi på att vara arg oxå.. på min lapp stod 07:15.. jag är på plats 06:30 eftersom min man tycker man ska komma i god tid, jag är hungrig & har likt en 3-åring druckit kaffe i bilen så klart bara för att jag egentligen inte får, fasta före operation.
Iallafall så öppnas dörren som jag dessutom varit framme & känt på eftersom folk gått ut o in i den men näpp den är låst. Kokar inombords & tänker att det är bra att jag fick skjuts annars hade jag åkt hem med en jävla fart. Från dörren hörs Anna eh Löf... -Ja det är jag!!! Innanför dörren är ett litet bord där jag ska legitimera mig. Känner att jag är högröd i ansiktet & det sticker i skinnet för att jag ska skärpa mig, jag är ju förfan snart 47 & jävligt vuxen. Visas in i ett omklädningsrum där det redan står en halvnaken kvinna & byter om. Operationsskjortan ska på & jag som ändå jobbar i samma bransch vet att skiten ska på med knäppning bak så rumpan är bar likt Tummelisa. Sköterskan kommer in & säger till den andra kvinnan att hon har fel håll på sin skjorta, varpå hon säger till mig som har min bakifrån att jag oxå har fel för jag ska väl operera knät. Jaja jag retar så klart upp mig igen & tänker att jag är vuxen & får fan ta & skärpa till mig! Vidare ut i slakthusområdet blir jag lag på smal brits där förberedelse med att sätta en nål i armen. Alltså jag vill bara skryta lite men jag har skitfina kärl! Dom blir stora & fina när man stasar & många kärl att välja på. Men här åker oxå min kartotekslåda ut, pang! Alla lappar bläddras förbi i en väldig fart för att sist slänga upp lappen med jävligt ont & ett misslyckande. Jag har varit blodgivare tidigare men se där ville dom inte ha mig kvar, jag åkte ut med orden spar dina kärl till dig själv istället. ☹️ Ok dom är lite hårda & spricker men vadå dom är ju jättefina & synliga iallafall så hur svårt kan det va?
Kärlet i armvecket sprack, som vanligt, som vanligt säger jag till sköterskan att vadå man måste ju prova iallafall men nä det brukar spricka så det är som det brukar... det fick bli en nål i handen istället för där är kärlen inte lika hårda. När ett kärl spricker gör det ont, det svider & sticker & man känner att det inte gick bra, en sån lapp hamnar i kartotekslådan, igen.
Vidare in till själva operationssalen... Blir kört på båren, obehagligt det oxå för jag vill inte ens sitta brevid nån som jag inte känner som kör bil, än mindre att nån ska stå vid min huvudända & lite lätt böjd över mig för att köra mig i nån korridor 😳 i skjorta som knappt sitter som den ska. -nu ska du få lite lugnande här i handen & det kommer kännas som två glas vin. Va? Vin? Asså jag blir ju jättebabblig då. Nä det löste sig med att jag skulle andas i en mask. Tack & hej för mig!

-Är du lite gladare nu? Eh va? Ska jag vara glad? Är jag gladare? Det kan ändras jävligt snabbt! -Du har varit så arg. 🙄 ok? Jag vet inte vad jag ska vara glad över just nu för jag frysen som fan. -jaha du fryser som FAN. - ja precis så finns det en filt kanske? Ja då blev jag ju sur istället eftersom jag hörde på upprepningen av FAN att det tydligen var störande för personen av mitt dåliga språk... som heller
inte ser att man fryser när man är som en fiolsträng & ALLT hår på armarna står rakt upp... får värme , kaffe & macka på båren iallafall eftersom det förbannade blodtrycket som vanligt är fantastiskt hälsosamt då det inte sliter på kroppen direkt eftersom det knappt går runt 😖 dricker på utav helvete för att få upp trycket så jag kan lämna dårhuset... när det är dax så ska allt bort. Bl.a. nålen på handen men framförallt teipen som sitter på underarmen där droppslangen teipats fast. Alltså jag är av generation 70-tal & tyvärr får jag väl säga så rakat jag inte armarna utan dom är så håriga dom kan bli på en kärring på snart 47!! När sköterskan börjar dra i teipen så gör den fan ont, fett jävla ont! Vad säger hon då? Men det är ju bara en teip! Vadå bara en teip den sitter ju för fan fast i allt hår på armen!!! Ytterligare bläddras det runt i kartotekslådan i huvudet & ja jag önskade så att man kunde rensa lite lådor emellanåt istället för att lägga till & lägga till för det blir en stor kartotekslåda tillslut med smärta att bläddra i nästa gång...

Att sammarbeta med sig själv är sjukt svårt 🤪



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar