På riktigt...

Till ingen nytta tvättar jag av bilens lysen fram, går in på macken & köper en frukostmacka. min samarbetsparter kommer oxå han köper en påse bullar, inget nyårslöfte där inte! Han vet vart vi ska så han kör först & jag hänger på. I höjd med nästa utfart så var den där lamptvätten redan förbrukad... -2 & ymnigt snöfall så lite salt på det.... Jaja smuttar på det varma kaffet jag hade med & funderar på om jag ska äta mackan... Har siktet på den andra bilen, uppdaterar fejjan om den äckliga gröten tidigare på morgonen, smsar några barn, överför en peng, Tänk vad gjorde man förr?? Körde bil eller... Ja skäms på mig! Skulle inte vilja möta mig själv i trafiken... Fast vissa borde nog göra annat än & köra bil... Svänger av vid södertälje, trafikrapporten på radion varnar för snö & kraftig vind vid Strängnäs. Vad faan... Typiskt! Inget vidare sökväder... Inget vidare väder för nått egentligen.. Ja om man inte är som jag då som gilla att köra bil när det är jävligt. Sätter på Spoty eftersom radion inte funkar för mer är p1`s tråkradio längre. Längre fram blinkar det blått & orange... Bromsar & byter till ytterfältet, en lite grå bil står i slänten, någon skottar & polisen tittar på... Jag tänker på den gången jag hade en megane & höll på att åka av vägen efter vinddraget från den mötande lastbilen... Gammal v70 är faan skitbra! svänger av & fortsätter mot Flen... ingen mottagning på mobilen så klart.. Morr! Typiskt byhålesvacka... Passerar "Välkommen till Flen" & två rondeller senare " välkommen åter" 2 timmars filosofi så var vi så framme. Inne i stugan brann brasan & det luktade scoutstuga. 15-20 personer befann sig redan och hade blivit indelade i 3 grupper. Skönt att vara indelad med sin hund! Vi fick med oss två personer som inte hade hund men som kände till området. Så behövde jag bara hålla koll på min hund... bara!? Den andra hunden är en så kallad likhund så han gick först. Min är inte någon likhund men nyfiken för att vilja hitta saker som inte hör naturen till ja om man bortser från harlort. Vi försvann in på en skogsled, sörmlandsleden tror jag, Jag höll mig på behörigt avstånd för att inte åka kana efter min hund & heller inte störa den andra... 20 meter bakom lallade vi på. Plötsligt så kommer kartläsaren till den andra hunden & säger att jag ska stanna. Jag känner adrenalinet susa lite i öronen. sen säger han att jag ska komma fram med min hund & se vad hon gör. Shit tänker jag.. Har ju förfaan glömt att måla bilden i huvudet för värsta tänkbara så man ska vara lite förberedd på det värsta tänkbara men så ser jag att den andra hunden står vid sidan längre bort med sin förare, jaha det var inget, puh! Min hund var lite intresserad av att kanske gå fram till den andra men så! Helvete.... Nosen upp i luften & hon försvann in i dofternas värld. - följ hunden & se vart hon tar vägen säger han. -Va ska jag gå själv ut åt det dära hållet? ok....
Följer med efter i den dofttunneln hon befinner sig i, granskogen blir plötsligt väldigt tät hon går in, saktar av och det känns som att hon tvekar samtidigt som doften verkar ta överhand. Nu hör jag pulsen i öronen & jag tänker hade jag haft en pulsmätare hade den varit på språngpuls samtidigt tänker jag oxå "värsta tänkbara scenario  värsta tänkbara scenario" Men lyckas inte få till det hela för jag måste kolla hunden, vad gör hon? Ja vad faan, in i granskogen bara, in! Sen avtog doftandet. Puh jag går tillbaka till stigen igen. Då säger han att hans hund oxå var väldigt intresserad av skogsdungen.... Vi fortsätter framåt på stigen över en bäck där de andra följer den ner en bit mot sjön. Jag & min kartläsare fortsätter stigen fram. Efter kurvan får vi doft igen så jag går efter upp i skogen ca 50 m snön går till låret & skaren håller precis inte att gå på... Jävla julkilots fel! Kommer fram till en plats där det är flera gigantiskt stora stenar där vi går runt och sedan tillbaka till stigen. Terrängen var inte helt enkel att röra sig i. Möter upp de andra längre ner på stigen & säger att jag varit på doftpromenad igen... Vi beslutar oss för att dela på oss, de andra tar varvet runt den lilla sjön & jag med kartläsare tar stigen en bit till för att sen gå upp i skogen & se om vi får vind längre in i höjd med stenarna... Tur man har en hund som kan dra en framåt i den eländiga skogen.. Vi sneddar oss igenom får enstaka vindmarkeringar i den riktning vi vill ha egentligen, men det vet jag inte förrens efteråt när kartläsaren visar på kartan. Kommer tillslut ut på vägen, fast mark under fötterna! Går tillbaka till stugan men beslutar oss för att gå ner en gång till & se om vi får markering på samma igen. Denna gång en markering från andra sidan som antagligen var de andra, vi fortsatte framåt men fick ingen markering denna gång vid första skogsdungen men däremot nere efter bäcken, samma ställe, samma intensitet. Vi går tillbaka till stugan för att sätta vårat kryss på kartan. Någon fotograf för en tidning är där & fotar när vi sitter & tittar på kartan... Jag vill då INTE vara med i nån tidning! Jag vill inte stå för vad någon annan har skrivit, jag vill heller inte att anhörig ska söka upp & ringa mig, jag gör detta för att få jobba med min hund! Javisst är det egotrippat men samtidigt så kan vi i bästa fall hjälpa anhörig att få ett avslut i sitt sökande & få hem sin anhöriga, men tyvärr är det inte alltid så!
De andra börjar samla ihop sig för en skallgångskedja i det området där vårat kryss på kartan sitter jag tittar på klockan & konstaterar att det börjar bli dax & åka hemåt för att hinna lämna barn på kalas. Då kommer en kvinna in & berättar att hon hittat en skelettdel igår ca 500 m bortåt vägen.. Vad faan där sprack tidsbegreppet! Ok visa var!!
Vi går runt där hon sett delen men nysnön gör att allt är vitt. Hundarna går runt & kollar lite här & där. Det är även en plats där det är en upphängd fodertunna för att mata vilda djur... Min hund börjar krafsa lite, kör ner nosen i snön & drar in doft så mycket det går.. Krafsar lite till och det är lite gulaktig snö runtomkring så jag tänker att det är väl gammalt hösilage som färgat snön & antagligen luktar surt & gott, sen blir snön rosa.... Vad faan min adrenalin är slut och jag har inget "tänkbara värsta" i huvudet alls. Tar bort hunden & de andra kommer fram & krafsar vidare... Det var visst en fågel!
Vi hittar iallafall inte benbiten & något djur kan ha tagit det. Tydligen så ligger det ett hunddagis i närheten vars hundar lubbar runt & hittar ... ja.
Packar ihop & åker hemåt!
Känner mig trots att vi egentligen inte hittade något nöjd över dagens uppdrag. Det är tydligen sjukt mycket vildsvin i skogen. Det var svårt att se det då det var så pass mycket nysnö som låg & vi såg inga färska spår av vildsvin men man kunde se att det var bökat i marken, grisar äter typ allt...
Krysset på kartan visar sig dessutom  att det är andra hundar som markerat samma område...
Stannar på mcd strängnäs, tankar kaffe & spolarvätska för att överleva färden hemåt mot stavsnäs & barnkalas. Hann iallafall med marginal på 20 min!