Efter en heldag med blivande 3-åring så är både jag & hundar helt matta! Barn gör inte som man säger barn gör som man gör... Jag som är van att vara hemma sjäkv dagtid kan inte sitta vid köksbordet som man ska... Kommer på mig själv med att sitra med fötterna på bordet så där skönt nersjunken i kökssoffan... Vid kaffekopp 5 eller 6 sitter jag på bordet med fötterna på stolen & blickar ut genom fönstret. Barnbarn kommer & klättrar upp för stolen & sätter sig brevid mig på bordet.... Fan!
Vi äter tårta iallafall & när det nästan är slut börjar hon mata hundarna med sin sked, en i tagen &ed bestämd stämma deklarera vänta! Vänta! Skrapar tallriken omsorgsfullt för att sen mata nästa vovve. Hundarna finner sig i att eehhh ja vänta. Efter matproceduren hasar hon ner feån stolen & helt nonchalant glider förbi & klämmer in sig mellan hundarna för att visa att min, måånas hund, är till vänster & Novas hund är till höger! Det roliga är att hon säger Wilda till min hund & kallar sin för just hund eller hunden. Ja men vadå han heter ju förfan Glenn.... Hon vet oxå att Glenn kan man gömma under handduken, ligga på eller häng på. Wilda tar hhon ett stadigt tag i halsbandet & ger en puss. Ibland tar hon ävem Wildas leksaker & jag täbker varje gång att nu borde hundfan morra eller vägra släppa med munnen men nä! Hon tittar förundrat på medans ungjäkeln glatt kan stoppa in leksaken i truten på den andra hunden...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar