promenerade med hundarna ner till bryggan idag. De verkar fortfarande leta efter den dykare som försvann. vattnet är högre än vanligt och så dära höstklart, man ser långt ner i vattnet, jag kan lätt följa kättingen som håller bryggan med blicken tills den försvinner ner i det mörka vattnet. Hundarna stannade till vid den ena sjöboden och försökte få ner nosen mellan brygga och bod, läskigt... tänk om dykaren ligger där under. Vem kommer att hitta den som försvann? Tur att man inte badar eller har tid till fiske... På djuröbron jobbar dom fortfarande med renoveringen och på ön utanför snickrar någon. men i dykviken är det tyst, vattnet lugnt, på bryggan ligger frosten fortfarande kvar och det är lite halt. Konrasterna mellan vanlig vardag och oviss katastrof har svårt att mötas men gör det ändå, konstigt.