har funderat över det här med att umgås med sin man själv utan barn i det egna sovrummet. jag vet faktiskt inte om det är bättre nu med eget sovrum utan 8 barnfötter... vart tog lunchskjutet vägen? romantiken med tända ljus på handfatskanten, för att inte tala om alla projekt med att flytta kartongerna i källaren... har jag bytt bort det mot en sovande man i ett sovrum? själv sover jag på soffan framför tvn... har ju faktiskt inte haft soffa tidigare heller direkt. vaknar mitt i nätterna av att det är för tyst, ja en gång tvingade jag upp mannen för att kolla.... efteråt när jag funderat över vad det var för ljud jag vaknade av kom jag fram till att rasslet av kattluckan låter lika som när man låser upp ytterdörren... det bästa är ändå när barnen stänger våran sovrumsdörr för att dom ska kolla på morgonens barnprogram