suttit på latsidan hela veckan tror jag... Men så helt bara sådära har jag tid över till tamefan ingenting. Sitter i väntrum på nacka närakut med sonen som har ont i benet. Bra mamma man är som sitter i skolan hela dagen helt i eget syfte istället för att hjälpa stackarn till doktorn. Men jag lärde mig förra veckan att om man bara är lite normalsjuk har man fan inget i vårdkedjan att göra. Vårdcentralen hänvisar till skärgårdsakuten som hänvisar till nacka närakut som hänvisar till att ringa senare för att belastningen är så hög... Då kom jag på att jag har ju Dikofenak hemma. Läser glatt om biverkningar och vilka som kan äta dessa piller... Passar tydligen inget vidare om man har en släng av diabetes... Skit oxå... Ringer då sjukvårdsupplysningen och dom där tyckte inte att husapoteket var nått vidare, dom hänvisade till lättakuten på huddinge. Huddinge! Det är ju förfan skitlångt bort, bor jag inte i stockholm eller. Det är ju typ 12 mil enkel resa. Så sjuk är han ju inte eller så sa dom bara det för att jag ska hajja läget... Kom inte om du inte är svinsjuk. Jag tänker ju inte sitta i ett väntrum i nån jävla förort iallafall. Ringer nacka igen... Jag kom fram! Jag kom, jag sågs, dom svarade! Stick i fingret kostade dom på oss och sen då... Åh jag är nästan religös, kanske är det tacken för att jag betalade extra mycket skatt förra året men iallafall så fick vi komma på röntgen! Inte bara det, som den trevliga sköterskan sa: idag kan vi bjuda på en specialistdoktor på ortopedi. Helt fantastiskt måste jag säga, vad hade huddinge bjudit på? En kulturell chock för en skogsmulle. Iallafall så blev ju denna oplanerade kväll räddad från att somna i tvsoffan...