Stolen är för hård, sitsen känns lite lätt framåtlutad så man får en känsla av att man kommer ramla av om man slappnar av för mycket. Tänk om man somnar till och vaknar upp när man är halvvägs ner på golvet. Det dånar lite lätt från ventilationen och ändå finns det inget syre kvar i luften. Jag kollar på klockan igen. Med snigelfart rör sig visarna sakta sakta framåt. Jag längtar till kaffet i tron om att en kopp svart kommer att återuppliva mig. Troligtvis kommer det behövas påtår... Hur kan det komma sig att skolan inte förändrat sin miljö? Själv var jag denna första lektion i årskurs 8 vaken första kvarten sen ägnade jag resten av tiden till att försöka hålla mig vaken... Den förbannade stolen ger träsmak i rumpan. Luften är för torr, vad det är för ämne har jag glömt och ute i korridoren tjoar barn omkring. Just nu försöker jag fokusera på att vara vaken, kolla klockan och invänta kaffe kaffe kaffe.