För en gångs skull låg jag tidsmässigt bra till. Hämta minsta i skolan, hem o packa bilen för avfärd mot Äppelbo-dalarna där min farsa bor. Åkte till Lindex i Mölnvik för o köpa nagelack o sen via mcdriven. Hungrig som fan eftersom frukostkaffet redan var förbränt redan innan jag började tvätta o städa ur bilen... Men så ringer äldsta dotter när jag står i kassakön på lindex o säger att sonen störtat på cykeln o vill åka till doktorn med sin onda arm...
Alla samtal kopplas till vårdrådgivningen vilket säkert är skitbra. Men vårdrådgivningen vill såklart prata med patienten själv... Det räckte inte med att jag sa att han frivilligt vill åka till sjukan... Han vet och kan sjukan utan och innan och kan han slippa en sjukresa så gör han ju det! Iallafall så tror jag att hans syrra pratar med vårdrådet och det blir en tid 17:50 på nackanärakuten för vår del. Helvete tänker jag! 17:50?! Då var ju iallafall min plan från början att vara framme i dalarna, inte sitta på nån jävla väntbänk på sjukan iallafall... Sitter i bilen & väntar på att sonen ska komma, och det gör han! Men helvete! Ja nån stukning eller kanske iallafall lite ont om man känner efter såg ju inte den armen ut att vara iallafall... Helt bucklig kring handleden och han håller i den som om den vore av tunnaste glas som han är livrädd för att tappa. Svänger in hemma & hämtar en kudde och lägga den buckliga armen på. Ja jag har kört arm och benbrott förr... Han stängde till och med av musiken! Efter några svängar hit & dit i hundra så frågar jag om det går bra och det gjorde det ju inte, måste du köra så jävligt? Ja då blev jag som medveten om att det är sjukt skumpigt på 222:an som har samma standard sen tidigt 70-tal! Jävla skitväg! "En slank han hit & en slank han dit & en slank han ner i diket" Den måste ju blivit påkommen på denna gudsglömda väg. Lättade på gasen iallafall och man kommer ju faktiskt fram till slutet såsmånimgom fast man inte tror det och dessutom fortfarande kommer ihåg varför man skulle just hit, fantastiskt! Vi fick komma in trots att vi var långt före utsatt tid. Röntgade och blev förvisade till sös istället för på nacka fanns det ju ingen som visste hur man gör med en bruten arm........ Jag lämnade över ärendet till högre makter, dvs hans far! Som mötte upp oss på nacka, innan dom åker vidare till sös så frågade jag doktor Dängrot om röntgenbilderna men se det skulle ju finnas tillgängligt via databasen... My as det gjorde! Jag skulle aldrig frågat! Faan att jag aldrig kan hålla käften och bara låte skiten vara, då hade aldrig hänt. Iallafall så tog det bara 9 timmar att få en gipsskena på skiten och även denna dag tog slut, såsmåningom fast man inte tror det och dessutom fortfarande kommer ihåg varför man ens gick upp imorse...
Slut!
Alla samtal kopplas till vårdrådgivningen vilket säkert är skitbra. Men vårdrådgivningen vill såklart prata med patienten själv... Det räckte inte med att jag sa att han frivilligt vill åka till sjukan... Han vet och kan sjukan utan och innan och kan han slippa en sjukresa så gör han ju det! Iallafall så tror jag att hans syrra pratar med vårdrådet och det blir en tid 17:50 på nackanärakuten för vår del. Helvete tänker jag! 17:50?! Då var ju iallafall min plan från början att vara framme i dalarna, inte sitta på nån jävla väntbänk på sjukan iallafall... Sitter i bilen & väntar på att sonen ska komma, och det gör han! Men helvete! Ja nån stukning eller kanske iallafall lite ont om man känner efter såg ju inte den armen ut att vara iallafall... Helt bucklig kring handleden och han håller i den som om den vore av tunnaste glas som han är livrädd för att tappa. Svänger in hemma & hämtar en kudde och lägga den buckliga armen på. Ja jag har kört arm och benbrott förr... Han stängde till och med av musiken! Efter några svängar hit & dit i hundra så frågar jag om det går bra och det gjorde det ju inte, måste du köra så jävligt? Ja då blev jag som medveten om att det är sjukt skumpigt på 222:an som har samma standard sen tidigt 70-tal! Jävla skitväg! "En slank han hit & en slank han dit & en slank han ner i diket" Den måste ju blivit påkommen på denna gudsglömda väg. Lättade på gasen iallafall och man kommer ju faktiskt fram till slutet såsmånimgom fast man inte tror det och dessutom fortfarande kommer ihåg varför man skulle just hit, fantastiskt! Vi fick komma in trots att vi var långt före utsatt tid. Röntgade och blev förvisade till sös istället för på nacka fanns det ju ingen som visste hur man gör med en bruten arm........ Jag lämnade över ärendet till högre makter, dvs hans far! Som mötte upp oss på nacka, innan dom åker vidare till sös så frågade jag doktor Dängrot om röntgenbilderna men se det skulle ju finnas tillgängligt via databasen... My as det gjorde! Jag skulle aldrig frågat! Faan att jag aldrig kan hålla käften och bara låte skiten vara, då hade aldrig hänt. Iallafall så tog det bara 9 timmar att få en gipsskena på skiten och även denna dag tog slut, såsmåningom fast man inte tror det och dessutom fortfarande kommer ihåg varför man ens gick upp imorse...
Slut!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar