fingerspring

En krona två krona

tre kronor, fyra.

Många fina saker är alldeless för dyra.

MEN lite fingerspring de kostar ingenting
Nej lite fingerspring de kostar ingenting!

Det är en barnramsa som jag kommer att tänka på då jag tänker på min mans bästa väns finger...

Det var en gång ett finger som bodde på en hand tillsammans med fyra vänner. Men det var liksom lite lite extra synd om denna stackare. En gång i tiden hade han en finfin guldring, bara han! De andra fingrarna var nog lite avundsjuka på han ändå för han var liksom lite mallig där han satt på handen med blingbling. Men så av en händelse så spårade han ur i en skidbacke & blev sne & ful så blingbling fick inte sitta kvar. Han som hade handen påstod att fingret var alldeles för fet för att ha blingbling. Nåja jag överlever väl lite blingbling tänkte fingret. Och så långt var allt väl, ja förutom att haan var lite sne & fet förstås.

Men så häromveckan då handen skulle jobba på egen hand i vedhögen gick det käpprätt åt helvete! De andra fingrarna som var smala & smärta hann precis undan innan vedkubben tog sig sin dagliga tupplur mot vedskjulet. -Ajajaj det här blev väl inte bra pep fingret. Han som hade handen tyckte väl att det var väl inte så farligt. Sluta & pip för du kan ju ändå inte ha blingbling på dig.

Ja här skulle ju sagan egentligen tagit slut men eftersom min man visade bilden på det stackars fingret så blev han skjussad till Nacka närakut för ett plåster.

Det stackars fingret fick för första gången i sitt liv träffa en doktor. Inte för att få tillbaka blingblinget men det blev iallafall ett fint bandage & doktor Dängrot knöt två fina rosetter på bara skinnet. Som straff för att fingret aldrig fått komma till doktorn tidigare så såg han till att idioten som har hand om honom fick känna på sin egen medicin hela lördagen & söndagen med för den delen....

Snipp snapp snut så var sagan slut!