Min man har i omgångar tyckt att vi borde skaffa större båt, en med ruff som man kan sova i. Vår båthistoria är lika lång som vårt förhållande... Det började med att jag sålde min första båt för att få pengar att betala kvarskatten med... Jag kunde iallafall nyttja min sålda båt några år till, fick ösa den, bärga den då "jag" inte skött lösningen, hmmmm. Vi har åkt vattenskidor o badring o grynna genom åren. Grynna? Jovisst.... Båtkörkort o skepparexamen i all ära... Men jag är av den uppfattningen att båt är lite som att lära sig från grunden. Man måste kunna krypa innan man kan gå o cykla. Kan man inte ro innan man ska ut i 30 knop så... blir det grynna. Jag fick rätt i vanlig ordning! - Kör inte så jävla fort när du inte känner till vattnet! Saltsjöbaden är förrädisk. Jo så sa jag varpå min man körde på grynnan som alla känner till som känner vattnet... Så han sa som han brukar: om du bara hade hållt käften hade det aldrig hänt! Och så har det varit som en röd tamp genom hela vårat liv tillsammans, jag har alltid rätt <3 Tänk att jag fortfarande dras med kvarskatten 14 år senare! Förbannade skatteverket!
Han köpte ett skrov för några år sen i tro hopp o kärlek om att vi skulle fixa till den... Jag sålde den, med vinst! Så har det varit lugnt på båtfronten ett tag men det berodde på att båtmotorn inte fungerat.. Men så träffade min dotter nån som förstod sig på problemet o löste det, hmmm tack Henke! Så nu är det dax återigen om detta med större båt med ruff, så vi kan åka på båtsemester... Men förhelvete jag blir ju sjösjuk i ruff älskling! Det blir ingen båtsemester!
Min man tycker jag är sjukt gnällig... Men köp din båt o guppa ut över fjärden! Jag får väl försöka njuta hemma, själv, med fast mark under fötterna utan grynnor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar