Du säger jösses o jag har inte ens sagt vad jag gjort... men lite kort kan jag ju tala om att än så länge har dagens innehåll varit omkörning på ställen jag inte trodde gick :-) stanna för o fylla spolarvätska på motorvägen, fick inte upp huven för de förbannade lamporna men efter ett samtal till den stackars Svempa som blev idiotförklard, utan anledning egentligen men det erkänner jag sådära i efterhand, så löste det sig.. spolarvätskan va ju förövrigt slut så jag tog den sjuka Victors sista vatten ur hans flaska som var typ 1 dl vilket räckte till Statoil Hammarby. VEM FAAN har ritat denna stations storlek??? Inte ens en hårlust får plats att tanka... stannade på trottoaren utanför o köpte riktig spolarvätska på 4 liter, hemma står en dunk 25-liters färdigblandad... 88 spänn åt helvete! men å andra sidan slapp jag ju böter för fortkörning o bussfilen..Ja så stod det i ett sms som jag skrev häromsistens för & liva upp någons vardag som var eländig.
Det började första skoldagen efter jullovet med ett skolmöte 8:15 där Victor var med & alla tyckte han såg så pigg & rosig ut. Jag kände visserligen på lukten att han inte mådde så bra pga insulinblisten & början till en syraförgiftning vilket i ”vårat fall” hör vardagen till. Victor ruttna efter ca 30 min gick ut och när mötet en kvart senare var slut så gick jag ut & tänkte att jag skulle säga hej då till honom samt påminna om insulin innan jag skulle hem, rasta hund & åka till jobbet.
Han låg på soffan i skolans fik, var trött blek & luktade ”aceton”. Denna gång sa han själv att han ville åka till sjukan så jag slapp hans suck över hur jävla jobbig som morsa jag är som tjatar hela tiden. Han vrider ner sätet i bilen så långt det går och är knappt pratbar & håller sin vattenflaska stenhårt. För Victor betyder vattnet i flaskan leva eller dö då kroppen skriker att han är på väg & törsta ihjäl.
Det började första skoldagen efter jullovet med ett skolmöte 8:15 där Victor var med & alla tyckte han såg så pigg & rosig ut. Jag kände visserligen på lukten att han inte mådde så bra pga insulinblisten & början till en syraförgiftning vilket i ”vårat fall” hör vardagen till. Victor ruttna efter ca 30 min gick ut och när mötet en kvart senare var slut så gick jag ut & tänkte att jag skulle säga hej då till honom samt påminna om insulin innan jag skulle hem, rasta hund & åka till jobbet.
Han låg på soffan i skolans fik, var trött blek & luktade ”aceton”. Denna gång sa han själv att han ville åka till sjukan så jag slapp hans suck över hur jävla jobbig som morsa jag är som tjatar hela tiden. Han vrider ner sätet i bilen så långt det går och är knappt pratbar & håller sin vattenflaska stenhårt. För Victor betyder vattnet i flaskan leva eller dö då kroppen skriker att han är på väg & törsta ihjäl.
På sjukan fanns det i vanlig ordning ingen p-plats & jag kände att det får väl kosta vad faan det vill det kommer i alla fall bli som vanligt, åt helvete! Mycket riktigt så satt lappjäveln på rutan trots att jag ändå parkerade så osyndligt jag kunde precis framför parkeringsförbudsskylten. In till receptionen igen där snälla tant sköterskan skrev en lapp om att jag faktiskt hade besökt barnakuten vilket jag senare mailade in efter att först ha scannat lapp, intyg & p-botslappen efter konstens alla regler. Skrev på mailet att min son var för lång för & bäras in på akuten då han är 1:82 & se på faan det funka! Helt otroligt! Tack snälla p-bolag!
Lämnade en Trött på avd 74 för & smita hem & hämta övernattningsprylar såsom KAFFETERMOSEN!
Kom på hemma att jag inte ätit nått sen frukostkaffet så jag kostade på mig 2 riskakor & en kopp java till att trycka i mig i bilen på vägen in. Tänkte att va fan jag borde ju kunna jobba 16-21 för hur kul e det & bara ligga & kolla tv & v ä n t a… Men man får inte lämna barn under 18 på sjukan själva & jag kan säga att Victor inte var kontaktbar det närmsta dygnet då han sov som en död. Han vakna inte när apparatjäveln tjöt så fort det blev ett veck på slangen & ibland inte ens nått veck… apparaturen är även till för mycket små barn vilket gör att minsta, minsta motstånd i slang gör att den börjar tjuta… Så varje gång den tjöt ringde jag på klockan, en sköterska kom in som visserligen var rar på alla sätt & vis men apparatjäveln fatta hon sig inte på.. Så jag tryckte på knappen invänta nån som i sin tur hämta en tredje….. Till natten rullades en säng in till mig vilket var i lyxklass! Tidigare har vi haft rum med en hyttsäng… En sån som man har på Ålandsbåten om man åker c-klass under däck… Funkar skitbra på ålandsbåt när man är för full & bara är glad att få lägga sig i en säng istället för golvet i korridoren som man just krypit runt på.
På sjukan är man som förälder nykter… Behöver jag säga nå mera? Nä just det… 2 nätter pallar min rygg med en sån sen har jag ont i ryggen i sitt & liggläge men stå funkar så jag ska inte fan gnälla.
Natten är lugn förutom tjutet från apparaten som tilltar till natten då Victor kommer tillbaka till sovande stämning istället för nästan medvetslös men så ska det ju vara en blodsockerkurva också vilket medför att det ska mätas bloddroppe en gång i timmen så natten flyter på med ett jävla spring… Jag är inte lättväckt på någevis men hemma brukar jag vakna då Victor smyger förbi min dörr så jag är typ van & vakna då något stör atmosfären såsom ett vinddrag, skugga eller ljud som inte hör till… Så när apparaten tjuter, dörren öppnas, sängen är för hård så kan jag erkänna att det inte går & sova… Men man kan faktiskt blunda & när man öppnar ögonen vid 8:00 så är man utvilad ändå :-p
Denna gång fick vi åka hem efter EN natt :-D Åh där nere står hemfärden, den röda :-
Lämnade en Trött på avd 74 för & smita hem & hämta övernattningsprylar såsom KAFFETERMOSEN!
Kom på hemma att jag inte ätit nått sen frukostkaffet så jag kostade på mig 2 riskakor & en kopp java till att trycka i mig i bilen på vägen in. Tänkte att va fan jag borde ju kunna jobba 16-21 för hur kul e det & bara ligga & kolla tv & v ä n t a… Men man får inte lämna barn under 18 på sjukan själva & jag kan säga att Victor inte var kontaktbar det närmsta dygnet då han sov som en död. Han vakna inte när apparatjäveln tjöt så fort det blev ett veck på slangen & ibland inte ens nått veck… apparaturen är även till för mycket små barn vilket gör att minsta, minsta motstånd i slang gör att den börjar tjuta… Så varje gång den tjöt ringde jag på klockan, en sköterska kom in som visserligen var rar på alla sätt & vis men apparatjäveln fatta hon sig inte på.. Så jag tryckte på knappen invänta nån som i sin tur hämta en tredje….. Till natten rullades en säng in till mig vilket var i lyxklass! Tidigare har vi haft rum med en hyttsäng… En sån som man har på Ålandsbåten om man åker c-klass under däck… Funkar skitbra på ålandsbåt när man är för full & bara är glad att få lägga sig i en säng istället för golvet i korridoren som man just krypit runt på.
På sjukan är man som förälder nykter… Behöver jag säga nå mera? Nä just det… 2 nätter pallar min rygg med en sån sen har jag ont i ryggen i sitt & liggläge men stå funkar så jag ska inte fan gnälla.
Natten är lugn förutom tjutet från apparaten som tilltar till natten då Victor kommer tillbaka till sovande stämning istället för nästan medvetslös men så ska det ju vara en blodsockerkurva också vilket medför att det ska mätas bloddroppe en gång i timmen så natten flyter på med ett jävla spring… Jag är inte lättväckt på någevis men hemma brukar jag vakna då Victor smyger förbi min dörr så jag är typ van & vakna då något stör atmosfären såsom ett vinddrag, skugga eller ljud som inte hör till… Så när apparaten tjuter, dörren öppnas, sängen är för hård så kan jag erkänna att det inte går & sova… Men man kan faktiskt blunda & när man öppnar ögonen vid 8:00 så är man utvilad ändå :-p
Denna gång fick vi åka hem efter EN natt :-D Åh där nere står hemfärden, den röda :-
Har fått Victors medgivande till bild samt berättelse, visserligen är berättelsen på mitt egna vis med "glimten"i ögat men när jag tittar på honom i sjuksängen så blir jag arg! Han fyller snart 17 då ska det inte vara så här! Han ska ju för faan hänga utanför ica i stavsnäs, sitta full på bryggan & tycka att morsan är asjobbig som har blåskontroll med alkoholmätaren vid hemkomsten mitt i natten, flera timmar efter avtalad tid... Istället är jag tokig varje gång han luktar aceton... Åker jag i bilen & spolar med spolarvätskan rycker jag till & vad faan inte nu igen signalerar hjärnan men så kommer jag på att han e ju för faan inte ens i bilen! Så luktar det. Är han med så har det hänt att jag sagt -blås på mig! Gör han det så vet jag att det är lugnt, gör han det inte så vet jag att han ligger på gränsen om han är "luktfri" Man blir som en jävla blodhund... Inte fan ska man ringa jobbet heller & vabba för nån som snart är vuxen! Jag har ju lämnat småbarnslivet! Är ju mormor...
Jag tycker att man ser samma sömn på båda fast barnbarnet sussar efter operation...
Det är bara en av "alla gånger" som Jag upplever att Victor tar en break från livet, han orkar inte, missköter & får vilohem på sjukan i dagarna 3 då sjukvåden tar hand om han/oss som faller. Han brukar skämta att lägga in morsan på spa. Visserligen får jag duscha i varmvatten som aldrig tar slut men spa väljer man när det passar almenackan, diabetes passar aldrig! Det finns de som tycker att jag tränar hund i tid & otid men det är MITT spa. Hade det inte varit för hunderiet hade jag aldrig orkat. På hunderiet får jag tänka/fokusera på annat är sjuk. Det går att läsa att att man kan leva med kronisk sjukdom, visst kan man det! Men JAG är inte sjuk, jag är "medsjuk" vilket betyder att så länge det är ok så är allt bra men när det INTE är bra så är det min sjukdom oxå som inte går att planera. För det är jag som har "bakjouren" ständigt! 24 timmar om dygnet. Ibland vaknar jag på morgonen & ingen skugga har passerat min öppna sovrumsdörr... shit! "Jag har sovit på min post" Öppnar dörren till Victors rum & analyserar doften. Är han förbannad är det tecken på långt blodsocker vilket är bra, bra för sjukdomen men skit för vår relation...
Men vem bryr sig om relation han lever iallafall!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar