Jag har ett projekt som jag efter viss fundersamhet har tänkt att testa på mig själv. Meningen & tanken i det hela var att det bara skulle vara för skojs skull & inte vara så stort eftersom jag inte tycker att problemet jag tycks ha inte är så vidare stort. Jag upplever mig själv som ganska konflikträdd ibland. Med det menar jag att jag inte alltid öppnar munnen & säger till vad jag tycker. Det beror naturligtvis på i vilka situationer det gäller & framförallt vem den stackare är som blir utsatt är, för utsatt är just vad man blir om man blir påhoppad i ordets bemärkels... Jag har en viss känsla för att många i min omgivning nu kommer tycka att vadå konflikträdd?
Hur som helst så handlar mitt personliga "lilla" projekt att vara mindre "taggig" dvs inte öppna den förbannade truten & ge en gliring så fort ett tillfälle ges... Jag trodde faktiskt att det skulle vara lättare än vad det är & nånstans så känner jag att rädslan för konflikt handlar mera om vilka strider man vill ta. Vad är det värt & vem är den andra parten? Jag ska redan här & nu erkänna att jag redan dag 2 är ett jävla misslyckande... FAAN OXÅ! Jag hade verkligen bestämt mig då jag märkte vart detta samtal var på väg... Helvete oxå. Jag gav tillbaka ett i mitt tycke mesigt svar, likt en amöba med en stor bedrift i att inte lägga något som helst värdering i mitt svar utan svarade bara -nej jag har inte några funderingar över det. I själva verket så gick hjärnan på högvarv då jag hade tusen finfina utlägg på ett helt annat svar... Sen kom det! Jag vet inte vad som hände riktigt men som blondin man är så rinner orden ur munnen på mig, som en dregglande hund. HELVETES JÄVLA SKIT! Hur dum får man bli? Hjälp, jag behöver en personlig coach i att hålla käften. Kanske ska ta silverteipen till mig själv istället.
Så jag vill bara här & nu tala om att jag har en personlig kris i mitt liv med att hålla käften, lära mig att alla människor inte fattar ironi,(jävla tråkmånsar) att jag ibland befinner mig på en arbetsplats, dessutom är jag en bedrövlig blondin som faktiskt borde ha fullt upp med att tugga tuggummi & gå........
Skit oxå.....
Hur som helst så handlar mitt personliga "lilla" projekt att vara mindre "taggig" dvs inte öppna den förbannade truten & ge en gliring så fort ett tillfälle ges... Jag trodde faktiskt att det skulle vara lättare än vad det är & nånstans så känner jag att rädslan för konflikt handlar mera om vilka strider man vill ta. Vad är det värt & vem är den andra parten? Jag ska redan här & nu erkänna att jag redan dag 2 är ett jävla misslyckande... FAAN OXÅ! Jag hade verkligen bestämt mig då jag märkte vart detta samtal var på väg... Helvete oxå. Jag gav tillbaka ett i mitt tycke mesigt svar, likt en amöba med en stor bedrift i att inte lägga något som helst värdering i mitt svar utan svarade bara -nej jag har inte några funderingar över det. I själva verket så gick hjärnan på högvarv då jag hade tusen finfina utlägg på ett helt annat svar... Sen kom det! Jag vet inte vad som hände riktigt men som blondin man är så rinner orden ur munnen på mig, som en dregglande hund. HELVETES JÄVLA SKIT! Hur dum får man bli? Hjälp, jag behöver en personlig coach i att hålla käften. Kanske ska ta silverteipen till mig själv istället.
Så jag vill bara här & nu tala om att jag har en personlig kris i mitt liv med att hålla käften, lära mig att alla människor inte fattar ironi,(jävla tråkmånsar) att jag ibland befinner mig på en arbetsplats, dessutom är jag en bedrövlig blondin som faktiskt borde ha fullt upp med att tugga tuggummi & gå........
Skit oxå.....
Du får väl köpa familje pack på tejpen?! ;0)
SvaraRadera