Snart!

Så äntligen är det snart dax för första ungen att lämna grundskolan! Helvete oxå.... Har idag varit på utvecklingssamtal, som det så fint heter nuförtiden. Jag antar att det har med utvecklingen att göra. Det konstiga är att det fortfarande känns väldigt konstigt att sitta där, som förälder & vuxen... På min tid, ja jag vet för typ hundra år sen, så hette det faktiskt kvartsamtal. Samtalet varade i en kvart & vad jag vet så ledde det hela inte till så mycket utveckling... Möjligtvis utåtagerande beteende från såväl barn som förälder... På min tid var det en kvart fylld av ångest, dåligt samvete och en stor känsla av att vara dum i huvudet & brallorna fulla med myror. Sen naturligtvis en kvarts skäll hemma med utegångsförbud som bonus. Meeen, som Tony i let´s dance säger, Det finns inget ont som har något gott med sig...... hehe. Jag tror att alla dom känslorna av pucko, utanförskap & ilska ändå gjort nytta. I det vuxna livet. Men för någon i livets uppväxt är det skit.
Men nuförtiden så är samtalet längre & mera fokuserat på vad man faktiskt KAN och man lyfter fram de bra egenskaperna som finns. Sen är det ju som så att äpplet faller inte så långt från päronträdet!