Som hund & katt...

Konstigt är det... Jag sitter här & tittar på när kattungar kommer till världen, hittills är det 2 som ploppat ut. En rödrandig & en grårandig. Fortfarande känns det som det är fullt därinne... Åtminstone 3 till... Min minsta vill att vi ska behålla alla kattungar. Hon var inte alls så förtjust i att ingen blev kvar förra året. Min man har redan tjingat den röda... Det är väl för att han inte vill vara den enda röda i familjen ; ) Samtidigt som jag tycker det är spännande med nytt liv så går iallafall mina tankar åt ett annat håll, någon jag känner har varit med om den andra sidan när livet går över till en annan dimension. i dag. Man ska fan inte ha djur! När man minst anar det så går det åt helvete! Varför? Man ransakar sig själv, kunde jag gjort något annorlunda? Har jag handlat fel? Borde jag veta bättre? Inte vet jag. Jag kan berätta om vår sommar för 2 år sedan då först hunden dog & två veckor senare var katten platt på vägen... Hon som är 8 idag var helt otröstlig då hunden dog. Jag har väl aldrig varit med att man kunde bli så ledsen, det var ju bra en hund... Men det var våran bästa hund! Så när jag kom hem & såg att katten strykt med oxå så var min första tanke att jag säger inget! Det var för att jag själv inte orkade med att se mitt barn så ledsen... Så jag tänkte att jag får väl säga att kattfan sprungit bort. Men att leva i ovisshet är inte heller lätt & dessutom tycker jag att man måste få veta att livet är jävligt orättvist ibland. Så jag sa det... Att katten låg därute vid vägen. Sen väntade jag på tjutet.... Men det kom inget tjut, konstigt. däremot så möttes jag av ett barn som blev argt som satan & skrek -NU HAR VI JU INGA DJUR!!! Nä det hade hon ju jävligt rätt i... -Vad gör vi nu då, frågade hon. -Ja, vad tycker du, frågade jag. - Jaa vi får väl begrava den, sa ungen. -Jaha.... Sa jag. Sagt & gjort. Fram med spaden, Grävde en grop & la katten däri. Ungen sa att vi skulle sjunga en sång, sen var det hela över. Senare under den sommaren så dog även hennes fasters katt & då kändes det mindre sorgligt att ha en rutinerad begravningsentreprenör vid sin sida för då hade det lilla livet även kommit på att det skulle plockas blommor & lägga på katten i gropen. Så sagt & gjort så lades det blommor & sjöngs en sång & faster hänge inte riktigt med i svängarna tror jag. Det hela kändes lite lättare då någon tog över & förgyllde själva ceremonin lite.

Barn e konstiga! Dom är liksom inte förstöra av oss vuxna.......