Slut som förälder?

Kan man välja när man ska vara förälder eller inte? Jag kan villigt erkänna att jag var så less på kommentaren "små barn små bekymmer, stora barn stora bekymmer". Efter sömnlösa nätter, skitblöjor och den obligatoriska kräkfläcken på tröjan hade iallafall jag ett eget gigantiskt bekymmer! Jag längtade till den dagen då man kommunicerar med sina stora barn och ensam få ligga på soffan och slippa se på bolibompa medans dom roar sig på egen hand. Roar sig på EGEN hand!? Hur faan tänkte jag då??? Det ska jag tala om man man vill inte alls att dom ska roa sig... Och framförallt när mammsen inte får vara med! Vad är en kräkfläck på tröjan att jämnföra med en fjortis på stan... Det är bekymmer det! Så de sköna helgkvällarna har fått en annan innebörd. Istället för att somna till Let´s dance så nattvandrar jag ibland. Inte för att jaga "mitt bekymmer" hon är nämligen en bra tonåring med bra vänner, men för att hon och de andra ska få en lite tryggare utemiljö så gör jag det. De som ställer till det mest är faktiskt vuxna som inte borde dricka! Men varför skriver jag om allt detta nu då? Det är som så att det är till mig man kan ringa eller maila om man vill nattvandra och jag har fått lite konstiga reflektioner från andra föräldrar och då undrar jag hur man tänker... Till saken hör att detta med att nattvandra är HELT frivilligt! Jag tycker faktiskt inte att man måste avsäga sig med en massa ursäkter varför man inte vill. Vill man inte så är det ingen som kan tvinga en!

En ömmande moder ringde och talade om att hon och hennes man har kommit fram till att dom inte är några nattvandrande föräldrar. Nattvandrande föräldrar? Hur är man då undrar jag? Men jag antar att detta varit en het potatis hemma hos dom för hon hade en något aggresiv framtoning. Jag skiter faktiskt i varför man inte nattvandrar men jag antar att det finns dom som är rädda för tonåringar och svarta helgkvällar. Jag är iallafall nöjd med att det tog skruv i knoppen och att hon tog tid till dig att ringa! En annan drog på den stor valsen på en gång. Handikappad! Ja men vad fan det är väl klart att man kan vara handikappad och inte gå längre sträckor men jag är lite nyfiken av mig och internet är underbart att få information ifrån... En rottisvalp kan ju inte vara den optimala hundvalet om man nu är handikappad? Dessutom är jag en lat jävel så jag går så lite som möjligt och tar bilen så långt det går! Ska det vara så svårt att bara säga -Jag vill inte. Jag orkar inte. Jag kan inte. Och så säger vi till våra barn att det är ful och ljuga.

Vad jag vet så är man förälder så länge man har barn och vad jag vet så kommer man att ha det resten av livet. Det märks faktiskt på föräldrarmöten och fixardagar oxå detta med att barnens ålder har betydelse. Dagistiden är man som förälder nyfiken på vad ens barn gjort under dagen in i minsta detalj, man missar inte ett enda möte eller fixardag. Man hämtar och lämnar varje dag. Under lågstadietiden börjar man släppa lite och då är det hämtning och lämning som barnet klarar mer och mer själv, men man springer fortfarande på föräldrarmöten, fixardagen är sisodära.. Sen händer något under högstadietiden. Hämta och lämna är det barnen själva som säger nej till. Antingen för att morsan är töntig eller bilen är för ful. På föräldrarmötet är det samma 7 föräldrar som ses...Som representerar 5 elever i klassen och då är det inhen "obs"-klass som det fanns på min tid i skolan unten en helt vanlig klass på en 25 elever. Dessa föräldrar brukar dessutom träffas på innebandyn & fotbollen så de vet oftast vad dom tycker om allt. Och det är även dessa som brukar komma på nattvandring. Vad gör dom andra??? Är man slut som förälder iomed att barnen får sätta sprätt på hela barnbidraget själva? Ja slut är man tydligen- i huvudet!