Jag säger bara TVÅ timmar! Dessutom så valde vi att springa iväg före middagen. Ha! vilket jävla skämt! Middagen blev en kexchoklad som vi smaskade i oss i väntans tider... Vad gör man sen då? Jag fick en känsla av flykningförläggning då det var barn som tjöt, barn som ålade runt på golvet, föräldrar som hade barn hängandes runt kroppen likt geleklumpar. Min egna som försökte sova på mina skor... Vad roar man fyra barn mellan 4 & 14 år med då?? Jag gjorde ett tappert försök med en midsommarfeeling, att vi skulle dansa små grodorna i ring. Men det var det inget barn som nappade på... Jag fick tillsägning av att skärpa mig av han som är 14... skämmas osv.. Jag fattar ingenting. Så då fortsatte jag att språka med pappan i församlingen som jag hade med mig. Han sa att det var lite oroveckande i dessa kräktider att stå här bland alla andra. Jag sa att det var nog lugnt med kräkeriet för min minsta har inte kräkts sen igår! Kan man tänka sig att föräldern brevid måste ha tjuvlyssnat på vår konversation av blicken att dömma. Lättlurad! Nummerlappen som man fick ur köapparaten borde ha varit inplastad.. Gissa hur den såg ut efter 2 timmars tummande. 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar