Emil i Lönneberga

Har hunnit med att vara sjuk en hel kväll... Kom hem efter jobbet & kröp in till kökssoffan.. Åt ingen middag, var inte ens sugen på kaffe & då är det riktigt illa! Funderade på att öppna laptoppen under täcket men orkade inte det så då funderade jag på att om jag ändå ska ligga kan jag ju kravla mig ner till tv´n. Men att titta på familjen Annorlunda hade blivit som att se sin egen middag i repris från kökssoffan tidigare under kvällen... När man ligger där i samma höjd som knäskålarna far förbi förvandlas köksgolvet till E4:an. Rätt var det är krockar dom, stannar upp & väntar på sin tur, sen kommer det en hundnäsa förbi. Åh vad den luktade gott då, blöt hund är just en doft man saknar när man mår skit... Efter en stund står hunden där igen & flämtar en rakt i ansiktet som för att ställa frågan -Är du sjuk? Vad tror du?? Hallå?!? Kan någon ge hunden middag? Hunden får middag, mamma får frågan -Hur länge ska du vara sjuk? Då kommer jag att tänka på Emils pappa som sa att här kan ingen ligga & vara sjuk! En klok man måste jag säga!

Tisdag morgon börjar med att mannen i sängen grymtar om att han inte känner sig bra... Vad i helvete! Får man inte ens vara sjuk själv? Ett tag funderade jag på att inte åka till jobbets möte men sen kom jag på att jag sitter när jag kör dit & vi sitter på mötet, hur svårt kan det bli? Förmodligen inte svårare än att vara hemma! Jag ringde hem efter mötet & när mannen svarade så undrade jag hur dum i hela huvudet man kan bli som ringer hem när man själv valt att dra? Nu kan jag inte riktigt illusterera hur han lät när han svarade men om jag skulle försöka skulle det bli något åt detta håll: haallååå?? Vad gör du? Ligger i sääängen, jag kääänner mig inte braaaaaaaaaaaa. Försöker soooovaaa lite... Fy faan fick jag hemlängtan nu då? NOT!